Tappat rösten och solen är toppen

Igår tappade jag rösten. Helt hopplöst, nu inser jag hur mycket jag tycker om att prata. Lillan och jag spenderade en hel dag inne, trots att solen var framme hela kort fina dagen. Vi märkte nämligen att solen går ner 14:40.Det vi gjorde då var att leka på golvet och Isabelle får kämpa på mage lite och öva upp sin lilla fina nacke. Hon blev ganska trött på mig när jag inte pratade med henne. Hon älskar när man pratar och sjunger med henne. Men när hon sov hann jag en hel del här hemma. Man vill ju ha lite julstädat, har ju inte råd att ta hem Ewelyn på Hemfrid direkt. När Martin och Nattis kom hem fick de sjunga och prata med Isabelle. Då blev hon nöjd, vi åt pannkakor och sen blev det som vanligt en lung kväll. Lillan har nu somnat ganska tidigt ett par kvällar, det är ju både dumt och bra. Fördelen är ju att man kommer i säng i tid själv. Nackdelen är att man går upp vid ca 2 varje natt och det är då man sover som bäst. Som tur är är det ju bara en gång och sen går vi upp vid ca 7.