Det som hände för 6 månader sen.

Förlossningsberättelse.

Den 3 oktober kl 05:26 vaknar jag av att jag är toanödig. Men det rinner ju, jag kan faktiskt hålla mig så jag börjar förstå att det är vattnet som går. Reser mig upp och känner att det kommer mer och mer vatten. Rör mig helt obehindrat, konstigt jag som de senaste dagarna har känt mig som en finlandsfärja. Hinner knappt in på toa förens det forsar. Det blir blött på hela golvet. Samtidigt som jag blir glad, blir jag också lite rädd. Är det dags, vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga men tar på mig en gigantisk binda och går tillbaka till sängen och väcker Martin. Det tar någon minut innan jag tar modet ill mig och vågar, vad ska jag säga till honom och hur? Tog lite lätt i honom och sa, du vattnet har gått. Han vaknade för en gång skull med en gång. Sen så bestämde vi att vi skulle ringa till förlossningen och de frågade om jag var säker på att det var vattnet som gått och ifall jag hade några värkar. Inga värkar, så vi skulle komma in till klockan 08:00 för att ta ett CTG. Vilar lite och har inte ont alls. Sen går jag upp och duschar och rakar benen känner mig ovanligt stark och pigg. Konstigt!! Sen äter vi lite frukost och jag har svårt att känna hunger eller något annat. Vi har inte väckt Nattis ännu och vi tänkte först att eftersom det bara är en koll och att det eventuellt inte blir någon förlossning idag. Vi ska åka runt 07:00 så ca 20 minuter innan så säger jag till Martin att vi kanske ska fråga Nattis och hon vill följa med redan nu. Sagt och gjort, går in till Nattis och väcker henne mycket försiktigt. Hon tar tag i sin telefon för att kolla klockan och säger – Men mamma klockan har ju inte ens ringt än. – Nej, säger jag men vattnet har gått och vi ska åka till Danderyd, vill du följa med. Hon flyger upp och säger att givetvis vill hon det. Hon säger också vilken tur att jag packade kameraväskan igår. Vi packar ihop oss och får till de sista skivorna som Gavin Degraw och Lisa Nilsson på Ipoden. Vi kommer iväg ca 07.30 sent som vanligt…. hihi. Sen så tar vi vägen genom stan och när vi märker att vi är sena så ringer vi till förlossningen och jag frågar vad jag ska göra om vi är sena, då skämtade sköterskan och sa att nej då fick vi inte komma. Hon sa att det inte var några problem utan att bara hälsa ifrån förlossningen att vi hade pratat med dem och att hon skulle försöka hinna säga till dem på avd. 12 dit vi skulle. Väl där släpper Martin av mig och Nattis och vi går in. Som tur är så är det någon som ska in på plan 5 på förlossningen. Vi frågar där vart vi ska ta vägen och blir guidade. Väl där på avd. 12 vid ca 08:15 så får jag lämna urinprov och de kollar bindan med fostervatten. Knasigt men sant! De ifrågasätter verkligen att det är vattnet som har gått och frågar ifall men inte har kissat på sig. Och nej, alltså, jag tror faktiskt att man vet helt säkert att det är vattnet som har gått. Eller i alla fall de flesta vet sånt. Men är ju tjej med alla sina instinkter. Blir kopplad till en CTG-apparat där barnets hjärtljud syns och även värkarna. Men de är inte så starka och Nattis och Martin ser med lite fördröjning. Så ligger jag väl uppkopplad i ca en halvtimme och under den så kollar de att barnet är fixerat och eftersom sjuksköterskan som utbildar sig till barnmorska inte känner med säkerhet så ber hon den barnmorskan Dina kolla. Hon är inte helt säker heller så de ska kolla med ultraljud. Det tar in apparaten men får den inte att fungera utan vi får vänta på en läkare som kommer in och trycker på en knapp och sen funkar det. De konstaterar att huvudet är väl fixerat och har sjunkit väldigt långt ner i bäckenet. Jag har några småvärkar, som Nattis och Martin kan se men inga stora. När de har mätt klart så säger de att vi får åka hem. Och har värkarbetet inte kommit igång innan fredag. Då har vi en tid till igångstättning klockan 08:00. Känns konstigt att vi måste åka hem. Själv har jag en känsla av att vilja springa upp på plan 6 och bli undersökt. Nej, snäll som man är åkte vi hem och jag känner av lite småvärkar. Hemma tar jag ett microlax för vet inte när jag gjorde nr 2 sist. Martin går en sväng med hunden. Då kommer värkarna igång rejält efter en 15 minuter. Lägger mig i sängen och försöker slappna av. Nattis gick och la sig en stund. Jag ligger på vår säng och tittar i DN. Martin kommer tillbaka och jag säger till honom att jag vi måste ringa nu, jag har så ont. Profylaxandas och ringer och när jag pratar med dem så säger jag att när det kommer en värk måste jag lägga ifrån mig luren och då får ni prata med min man. Då jag har oregelbundna värkar på allt mellan 40 sekunder till 1 minut och 15 sekunder. Säger till Martin att vi vill väldigt gärna komma till plan 6. De säger att vi ska åka in och att vi ska ringa när vi är på väg. Vi har då bara varit hemma i ca 30-40 minuter. Vi packar in oss och jag tar min kudde med mig. Sitter i baksätet och Nattis fram. Nattis mäter nu värkarna som nu är mer regelbundna och de är 4 minuter och 30 sekunder emellan och ca 1 minut långa. Både Nattis och Martin peppar och de gör det väldigt bra. Vi åker genom stan igen. På Sveavägen så kommer värkarna med 2 minuters mellanrum och var 50 sekunder långa. När vi svänger av vid Danderyd ringer Martin igen till förlossningen och vi kan åka upp till plan 6 med en gång. Nattis och jag går upp och ringer på dörren. När de väl öppnar så har jag en värk och står dubbelvikt. Klockan är då ca 11:30 då frågar sköterskan om de väntar någon. Då får jag nästan panik, men en barnmorska säger att jag är väntad och att jag ska få följa med in på ett rum. Jag säger att det här är min sjuttonåriga dotter som jag vill ska vara med. De säger att det är helt upp till mig och hon självklart får vara med. Läggs på nytt i CTG-apparat och det mäts igen barnets hjärtljud och mina värkar som inte är så svåra enligt apparaten. Men enligt mig så känns de ordentligt. Vi lämnar in vår födelseplanen och de läser igenom den och en barnmorska som heter Anna-Karin Sjöbeck tittar på kurvan och jag har grymma värkar enligt mig. Men inte enligt CTG-apparaten. Anna-Karin säger att jag måste slappna av mer i axlarna och försöka andas lugnare. Då gör det faktiskt inte riktigt lika ont men, när strömmen går för de håller på att bygga om så kommer rejäla värkar och jag säger då till Martin och Nattis att nu får ni söva ner mig och plocka ut den här bebisen för nu vill jag bara sova. Då Anna-Karin kommer tillbaka säger hon att hon vill att jag ska föda barn idag men att hon måste se lite mer av CTG. Men hon tycker nog att jag ska gå en promenad. Men jag säger att jag har så ont hon propsar på att vi ska gå en promenad på området och kanske äta lunch och komma tillbaka om ca två timmar. Men jag protesterar lite och känner att jag vill bli under.Hon säger att de inte gör det på grund av infektionsrisken och att vi skulle bli igångsatta på fredag så vill hon vänta. Men hon ser nog på mig att jag inte är nöjd och säger igen att om du vill så kan jag undersöka dig men vi brukar inte göra det på grund av infektionsrisken. Men jag vill inte gå om hon inte undersöker mig och då vill hon att jag ska gå på toa. Den finns ute i korridoren och jag har svårt att gå, och i rummet bredvid hör jag en bebis. Svårt att ta till sig att man själv snart ska få höra sin egen bebis. Det gör ont att gå på toa och inte kan jag kissa så mycket heller. När jag går ut hör jag en mamma som kämpar och blir faktiskt lite rädd. Väl inne på rummet igen så får jag ta av mig och hon ska nu undersöka mig. Äntligen ska jag få veta….. om jag har timmar kvar av smärta eller som jag faktiskt känner på mig att det har gått ganska långt. Det kommer en värk och Anna-Karin säger att hon tycker att det är bra för då kan hon känna hur stark den är. Jag härdar ut och försöker att andas mig igenom den men det är svårt. Jag ser hur Anna-Karin tittar med stora ögon på Martin och halvviskar att; hon är öppen 7-8 cm. Då vaknar jag till och säger vad sa du sa du….. Hon tittar på mig och säger att jag inte så gå på någon 2-timmars promenad utan att jag ska promenera över i ett förlossningsrum. Jag får en ful sjukhusrock men behåller min sloggitop på. Efter det kommer det en värk till och Tanja den snälla undersköterskan frågar om jag kan gå eller om jag vill åka i rullstol. Jag tror jag kan gå, men det kommer en värk till och jag vill åka rullstol. Väl inne i det stora fina rummet med de härliga fönsterna, solen skiner och klockan är nu strax efter 12:00. Man ser lite moln som blåser förbi. Mellan värkarna som nu kommer regelbundet, tror jag. Säger jag att jag är rädd. Anna-Karin lotsar mig fram och säger att känner jag för att krysta ska jag göra det. Men jag säger att det gör så ont och svider. Hon ska sätta en skalpelektrod på bebisen och det får hon göra mellan värkarna. Jag frågar om bedövning och vill ha allt typ men fattar att det nog inte kommer att hinnas med. Mellan värkarna ska hon även sätta en droppnål. Jag säger att det är det värsta jag vet och att jag är svårstucken. Hon lugnar mig och säger att det är bäst om det behövs bedövning. Hon lyckas inte så bra och tyvärr gör den ont och nästan värre än själva värkarna. Tror att jag tycker att all annan smärta är värre än värkar. Eller inte…. Hon går på högerhanden och lyckas. Men är det något jag ogillar så är det droppnål. Nattis finns bakom mig på högersida och Martin på vänster sida. Martin tar fram en handduk och baddar min panna med kallt vatten och det är så skönt så skönt. Vet inte hur lång tid det tar men det känns inte som om det dröjer så värst länge innan jag känner att jag måste krysta. Tar ett stadigt tag om Nattis arm uppe till höger och ett brottartag om Martins Nacke. Tanja frågar om jag vill att hon ska värma en handduk och hålla emot med och det vill jag gärna. Sen tar jag i för man kan inte sätta emot kroppen så är det bara. Så jag skriker att det svider och att jag är rädd. Tanja säger till mig att när jag känner nästa värk på gång så ska jag samla all den smärtan och trycka neråt och utåt. Jag skriker rakt ut och Martin och Nattis tittar på varandra och tänker nog båda två shit vad hon kan skrika. Anna-Karin ber mig stänga munnen och visst får man kraft då men jag glömmer lita fort. Tre sekunder eller nåt senare så skriker jag med öppen mun igen. Så upprepas de få krystvärkar jag har. De kanske är 4-5 stycken och sen slängs hon HON med STORT H. Vår lilla skrutta slaffsas upp som Martin sa. Martin sa också det berömda ordet JÄVLAR och Nattis sa SHIT. Vart ska det här sluta vi Martin och Nattis gråter och jag är bara helt uppumpad av adrenalin och att hon är här nu. Fort gick det, klockan var 13:11 när hon behagade komma. Det är ca en knapp timma ifrån det att jag kom in på förlossningsrummet ungefär. Det var i alla fall bara 10 minuters krystvärkar och där står nu Martin och Nattis och jag ligger med henne på min mage. Vi bara tittar, först var hon ett blåbär och sen ett litet litet hallon. Då säger Anna-Karin att nu ska hon gå och skriva in mig. Hon har inte hunnit göra det förrän nu. När hon sen kommer tillbaka så får Martin klippa navelsträngen och hon frågar om pappan vill veta vad det är för något. Självklart vill han det och barnmorskan lurar både mig och Nattis även om jag inte tror att det var med flit. Hon säger att hon ska hålla upp honom. Nattis och jag tittar på varandra. Vi blev helt ställda. Så vi tittar jättenoga båda två och vi ser att det är en tjej. Sen bara är vi där i ca en timme och Martin och Nattis står upp bara tittar. De frågar om vi inte vill ta lite kort och givetvis. Vi har ju bara glömt allt för det gick så fort. Vi hann inte få upp en enda pryl ur den fina BB-väskan. Så där ficka jag för att ha packat ordentligt. Sen lämnar Anna-Karin över till barnmorskan Hanna som tar hand om mig. Jag får akupressur på lilltårna så att moderkakan ska ge med sig och lossna. Det tar lite tid men till slut kommer även den ut. Nu svider det bara och så lite och jag är ganska trött i mina ben. Vi väntar på våra mackor som tar sådan tid. Vi är döhungriga klockan är nu kanske 15:00 Vi äter och lillan vägs, vi har nu redan bestämt att hon ska heta Isabelle. Vi ser ju alla tre att det är en liten Isabelle som har kommit till oss. Hon vägs nu och väger 3540 gram och är 48 cm lång. Hennes huvudmått är 35. Martin får gå ut till bilen och hämta väskan med kläder till skuttisen så hon har något att ta på sig. Sen får vi en blöja och tar på henne. Jag lämnar ifrån mig henne till Martin och går och duschar. Uj, skönt att bli ren. Efter det tar får jag åka rullstol till patienshotellet med Isabelle i min famn.

3/4 Hipp hipp hurra 6 månader idag.

GRATTIS ISABELLE !!
Idag är du 6 månader, tänk att det är ett halvår sen som kom till oss med rasande fart. Wow, tiden går verkligen fort. För fort tycker jag i alla fall. Idag har vi firat med att först vara på Klapp och klang som alltid är lika uppskattat hos Isabell. Hon älskar när man sjunger för henne. Just nu är "Imse Vimse" och " Vanlig kanin" favoriterna. Sen gillar vi givetvis tåramsan också. Efter det har vi sen varit hos kusinerna och där sov Isabelle en bra stund och var sen go och glad och lekte med både Olivia och Alice. Vi åkte till Mölnvik för att gå på poppilopp, men dröm om vår förvåning. Den hade flyttat.... morr. Det fick bli Lindex och Lekit istället. Men det gjorde ingenting. Vi köpte en ny röd klänning till Loppan och lite strumpor. Vi hittade även en rolig leksak som hon kan ha på sitt lilla bord som tillhör matstolen. Vi hann även med en fika där vi firade Bella hos mormor. Nu har hon ätit sin kvällsgröt och är ganska trött. Hon brukar somna vid klockan åtta. Det hoppas vi att hon gör vi ikväll, för ikväll kan det HV71 gå till final och det vill vi gärna se. "HEJJA HEJJA HV, HVBLÅ ÄR DE BÄSTA"

2/4 IKEA

Idag har vi varit på IKEA med delar av mammagruppen. Vi var fem glada mammor och fem goa goa ungar. 2 tjejer och 3 killar, de sköter sig perfekt. De åt ganska bra alliop, till och med vi mammor fick i oss köttbullar. I och för sig i rasande fart, för vi är alla vana vid att kasta i oss maten om det nu skulle vara så att man skulle behöva vagga, trösta eller annat som har med barnet att göra. Vi köpte det vi skulle och sen åkte vi till Skärholmens centrum och tittade på barnkäder och fikade. Sen tog vi två trötta barn i bilen hem som var fullpackad med barn, vagnar och saker vi inhandlat. Isabelle var inte så glad så att vi fick sjunga "Imse vimse" och då tystnar hon och lyssnar. Hon somnade och sov hela vägen hem. Väl hemma var det gröt som gällde. Hon har också idag för första gången druckit vatten ur flaskan. Jag blir så glad för hon är så duktig.

1/4 April april din dumma sill

Som tur är har vi inte blivit lurade idag. Vi har varit hos kusinerna hela dagen och lekt och myst. Vi har varit ute i det fantastiska vädret. ÄNTLIGEN är våren här.

31/3 Måndag igen

Måndag med öppna förskolan och även mammagrupp på BVC, vi gick dit ifrån öppna. Vi sällskap med Nora som är från Egypten och har en 10 månaders dotter som heter Jomna. Efter BVC åkte vi hem hit och drack kaffe och åt resten av doptårtan som det fanns mycket kvar av. Det är så kul att se hur fort det går med våra små, nu sitter en del och jag tror faktiskt att de har lite utbyte av varann när de sitter där och tittar och leker bredvid varann. Senare på kvällen hade Isabelle roligt på skötbordet. Det var bajsival för hela slanten. Usch!!!

30/3 Dagen efter

Jag fick sova lite längre, som tur är så har Bella inte hostat jättemycket inatt. Sen äter vi alla frukost och Bella är givetvis i centrum. Är hon inte det ser hon till att bli det genom att använda sin röst. Direkt efter frukost åker Ö-viksborna hem. Lasse & Kerstin stannar en stund, Lasse hjälper Martin att städa festlokalen. Stackars Kerstin stukade ju foten igår kväll så hon hjälper mig med Bella istället när jag fixar efter frukosten. Efter städning så fikar vi på tårtan som det blev mycket över av. Inte för att den inte var god utan för att man givetvis gör för mycket. N går och vilar innan hon ska jobba och sen åker svärföräldrarna hem. Jag fixar lite till och sen åker N till jobbet (Grill) och efter det går M och jag en långpromenad i det fantastiska vädret. Äntligen har all snö försvunnit och solen värmer. Tyvärr blåste det lite men vad gör det när man får ha nya vårjackan på sig. Vi hittar många nya fina hus och jag blir bra sugen då på att få ha ett hus. Och drömma får man ju, det är helt gratis, som tur är. Vi åt sen lunch så det blev middag med, vi hyrde en film men kom på att det är hockey som vi vill se istället. Så filmen kanske jag hinner se innan Loppan och jag ska till öppna förskolan imorgon.

29/3 Dopdagen

Vi har haft ganska många jobbiga nätter nu, Loppan är nämligen fortfarande hostig och har massa slem i halsen. Men idag var det ju bra att hon vaknade tidigt. Hon är på bra humör och hon får majskrokar när vi andra äter frukost. Vi låg väldigt bra tills jag upptäcker att jag faktiskt inte kommer hinna åka till frissan och få mitt hår fönat till rakt. Jaha, då är det att fixa till lockarna själv, morr jag blir aldrig nöjd. Hur som helst vi kom iväg och lilla älskade Bella somnade med en gång i bilen så hon hann sova i ca 25 minuter. När vi parkerar ser vi familjen Eskilsson. Vi går tillsammans till kapellet och väl där har mamma och några andra redan kommit. Vi får gå ner på mellanplanet på Sjöstadskappellet, där Bella får på sig klänningen och vi pratar lite med prästen. Våra faddrar är med och N kommer för att säga at hon är så nervös. Vi ser våra nära och kära som kommer och det är så roligt och spännande. Faktiskt lite nervöst konstigt nog. Sen går vi upp och det blir klockringning. Sen spelar kantorn och vi går in, vi blev lite fundersamma för vi trodde att Pernilla och Maria skulle spela när vi gick in. Men de får spela sedan. Prästen sa några inledningsord och sen börjar kantorn igen.... men blir avbruten och äntligen får vi höra "What a wonderful world" med Maria på blockflöjt och Pernilla som kompar på pianot. Sen går dopakten jättebra jag ber tackbönen och N sjunger helt underbart. Peter LeMarc hade varit stolt att få höra "Handens fem fingrar" med henne. Cathrine läste ett bibelord och Staffan bad förbönen. Martin sjung och spelade guitarr och det var så bra så. Sen kom själva dopakten, prästen höll i Isabelle och döpte henne. Bella reagerade inte över vattnet utan ville själv bara ta i dopfunten. Hon var dock snorig och dreglade jättemycket. Ska bli kul att se korten sen. Men allt var mycket lyckat. Tack Malin för en fin dopgudstjänst, vi så glada över de ord du sa. Vi går ut när Maria har sjungt "Vilken underbar värld", hon gjorde det helt fantastiskt. TACK !!! Jag har så många tack att det egentligen borde finnas ett eget inlägg med bara TACK. Sen åkte vi i alla fall tillbaka till Björknäs, där många redan hade hunnit före oss till lokalen. N hällde upp skumpa och festen var igång. Allt löper på jättefin och vi är så tacksamma för all hjälp vi fick, samt att alla ni som åkt så långt för att få vara med på Isabelles dop. Vi är helt enkelt så nöjda med allt. Tack för de fina fina presenterna Isabelle fick. Har nästan inte ord för hur glada och nöjda vi är. Isabelle somnade som en liten sten på kvällen, på sin egen fest ville hon vara med. Hon sov bara en kort stund, hon vandrade runt hos många men är lite tykänslig så hon var mest hos mig. Tyvärr känns tiden alldelse för kort och jag önskar att jag hade hunnit prata mer med många. Bilder kommer när jag själv får dem

28/3 Stress men som blev så bra

Förmiddagen var N och övade med Mag jag såg till att Oliven sov gott, men tyvärr för kort. Sen vidare till OC där det blev köpemat, burgare från grillen. Men vi måste säga att grillen i Björkan är bättre. Sen åkte vi hem, åt snabbt och loppan sov nu gott. Jag åkte till guldsmeden och hämtade korsen samt var en kortis på systemet. Korsen till Bellan och till N var så otroligt fina, de blev finare än vad jag hade kunnat tänka mig. Beställde även en kasse bröd på Kaveln, sen hem. Hann nästan bara innan för dörren sen kom Wikmans och Lasse & Kerstin. Även Stina och Elsa var med, det blev inte så mycket av det jag hade tänkt att göra men, jag hann allt jag hade tänkt mig ändå. Även om kvällen blev lång, efter att ha dukat och fixat fin i lokalen. Samt fixat på med marsipankronorna som skulle vara på tårtorna. Vi åt slarvmat ipå kvällen med, pizza. Det innebär att nästa vecka måste jag promenera varje dag. M har lagat mat hela dagen och det kommer bli så bra så. Stefan kom sent på kvällen och hann få i sig lite pizza innan det var dags för oss alla att sova så att vi bli pigga inför morgondagen. Tänk att tjejerna orkade vara vakna så länge och även lilla Bella höll hov ett bra tag på kvällen.