Det som hände för 6 månader sen.

Förlossningsberättelse.

Den 3 oktober kl 05:26 vaknar jag av att jag är toanödig. Men det rinner ju, jag kan faktiskt hålla mig så jag börjar förstå att det är vattnet som går. Reser mig upp och känner att det kommer mer och mer vatten. Rör mig helt obehindrat, konstigt jag som de senaste dagarna har känt mig som en finlandsfärja. Hinner knappt in på toa förens det forsar. Det blir blött på hela golvet. Samtidigt som jag blir glad, blir jag också lite rädd. Är det dags, vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga men tar på mig en gigantisk binda och går tillbaka till sängen och väcker Martin. Det tar någon minut innan jag tar modet ill mig och vågar, vad ska jag säga till honom och hur? Tog lite lätt i honom och sa, du vattnet har gått. Han vaknade för en gång skull med en gång. Sen så bestämde vi att vi skulle ringa till förlossningen och de frågade om jag var säker på att det var vattnet som gått och ifall jag hade några värkar. Inga värkar, så vi skulle komma in till klockan 08:00 för att ta ett CTG. Vilar lite och har inte ont alls. Sen går jag upp och duschar och rakar benen känner mig ovanligt stark och pigg. Konstigt!! Sen äter vi lite frukost och jag har svårt att känna hunger eller något annat. Vi har inte väckt Nattis ännu och vi tänkte först att eftersom det bara är en koll och att det eventuellt inte blir någon förlossning idag. Vi ska åka runt 07:00 så ca 20 minuter innan så säger jag till Martin att vi kanske ska fråga Nattis och hon vill följa med redan nu. Sagt och gjort, går in till Nattis och väcker henne mycket försiktigt. Hon tar tag i sin telefon för att kolla klockan och säger – Men mamma klockan har ju inte ens ringt än. – Nej, säger jag men vattnet har gått och vi ska åka till Danderyd, vill du följa med. Hon flyger upp och säger att givetvis vill hon det. Hon säger också vilken tur att jag packade kameraväskan igår. Vi packar ihop oss och får till de sista skivorna som Gavin Degraw och Lisa Nilsson på Ipoden. Vi kommer iväg ca 07.30 sent som vanligt…. hihi. Sen så tar vi vägen genom stan och när vi märker att vi är sena så ringer vi till förlossningen och jag frågar vad jag ska göra om vi är sena, då skämtade sköterskan och sa att nej då fick vi inte komma. Hon sa att det inte var några problem utan att bara hälsa ifrån förlossningen att vi hade pratat med dem och att hon skulle försöka hinna säga till dem på avd. 12 dit vi skulle. Väl där släpper Martin av mig och Nattis och vi går in. Som tur är så är det någon som ska in på plan 5 på förlossningen. Vi frågar där vart vi ska ta vägen och blir guidade. Väl där på avd. 12 vid ca 08:15 så får jag lämna urinprov och de kollar bindan med fostervatten. Knasigt men sant! De ifrågasätter verkligen att det är vattnet som har gått och frågar ifall men inte har kissat på sig. Och nej, alltså, jag tror faktiskt att man vet helt säkert att det är vattnet som har gått. Eller i alla fall de flesta vet sånt. Men är ju tjej med alla sina instinkter. Blir kopplad till en CTG-apparat där barnets hjärtljud syns och även värkarna. Men de är inte så starka och Nattis och Martin ser med lite fördröjning. Så ligger jag väl uppkopplad i ca en halvtimme och under den så kollar de att barnet är fixerat och eftersom sjuksköterskan som utbildar sig till barnmorska inte känner med säkerhet så ber hon den barnmorskan Dina kolla. Hon är inte helt säker heller så de ska kolla med ultraljud. Det tar in apparaten men får den inte att fungera utan vi får vänta på en läkare som kommer in och trycker på en knapp och sen funkar det. De konstaterar att huvudet är väl fixerat och har sjunkit väldigt långt ner i bäckenet. Jag har några småvärkar, som Nattis och Martin kan se men inga stora. När de har mätt klart så säger de att vi får åka hem. Och har värkarbetet inte kommit igång innan fredag. Då har vi en tid till igångstättning klockan 08:00. Känns konstigt att vi måste åka hem. Själv har jag en känsla av att vilja springa upp på plan 6 och bli undersökt. Nej, snäll som man är åkte vi hem och jag känner av lite småvärkar. Hemma tar jag ett microlax för vet inte när jag gjorde nr 2 sist. Martin går en sväng med hunden. Då kommer värkarna igång rejält efter en 15 minuter. Lägger mig i sängen och försöker slappna av. Nattis gick och la sig en stund. Jag ligger på vår säng och tittar i DN. Martin kommer tillbaka och jag säger till honom att jag vi måste ringa nu, jag har så ont. Profylaxandas och ringer och när jag pratar med dem så säger jag att när det kommer en värk måste jag lägga ifrån mig luren och då får ni prata med min man. Då jag har oregelbundna värkar på allt mellan 40 sekunder till 1 minut och 15 sekunder. Säger till Martin att vi vill väldigt gärna komma till plan 6. De säger att vi ska åka in och att vi ska ringa när vi är på väg. Vi har då bara varit hemma i ca 30-40 minuter. Vi packar in oss och jag tar min kudde med mig. Sitter i baksätet och Nattis fram. Nattis mäter nu värkarna som nu är mer regelbundna och de är 4 minuter och 30 sekunder emellan och ca 1 minut långa. Både Nattis och Martin peppar och de gör det väldigt bra. Vi åker genom stan igen. På Sveavägen så kommer värkarna med 2 minuters mellanrum och var 50 sekunder långa. När vi svänger av vid Danderyd ringer Martin igen till förlossningen och vi kan åka upp till plan 6 med en gång. Nattis och jag går upp och ringer på dörren. När de väl öppnar så har jag en värk och står dubbelvikt. Klockan är då ca 11:30 då frågar sköterskan om de väntar någon. Då får jag nästan panik, men en barnmorska säger att jag är väntad och att jag ska få följa med in på ett rum. Jag säger att det här är min sjuttonåriga dotter som jag vill ska vara med. De säger att det är helt upp till mig och hon självklart får vara med. Läggs på nytt i CTG-apparat och det mäts igen barnets hjärtljud och mina värkar som inte är så svåra enligt apparaten. Men enligt mig så känns de ordentligt. Vi lämnar in vår födelseplanen och de läser igenom den och en barnmorska som heter Anna-Karin Sjöbeck tittar på kurvan och jag har grymma värkar enligt mig. Men inte enligt CTG-apparaten. Anna-Karin säger att jag måste slappna av mer i axlarna och försöka andas lugnare. Då gör det faktiskt inte riktigt lika ont men, när strömmen går för de håller på att bygga om så kommer rejäla värkar och jag säger då till Martin och Nattis att nu får ni söva ner mig och plocka ut den här bebisen för nu vill jag bara sova. Då Anna-Karin kommer tillbaka säger hon att hon vill att jag ska föda barn idag men att hon måste se lite mer av CTG. Men hon tycker nog att jag ska gå en promenad. Men jag säger att jag har så ont hon propsar på att vi ska gå en promenad på området och kanske äta lunch och komma tillbaka om ca två timmar. Men jag protesterar lite och känner att jag vill bli under.Hon säger att de inte gör det på grund av infektionsrisken och att vi skulle bli igångsatta på fredag så vill hon vänta. Men hon ser nog på mig att jag inte är nöjd och säger igen att om du vill så kan jag undersöka dig men vi brukar inte göra det på grund av infektionsrisken. Men jag vill inte gå om hon inte undersöker mig och då vill hon att jag ska gå på toa. Den finns ute i korridoren och jag har svårt att gå, och i rummet bredvid hör jag en bebis. Svårt att ta till sig att man själv snart ska få höra sin egen bebis. Det gör ont att gå på toa och inte kan jag kissa så mycket heller. När jag går ut hör jag en mamma som kämpar och blir faktiskt lite rädd. Väl inne på rummet igen så får jag ta av mig och hon ska nu undersöka mig. Äntligen ska jag få veta….. om jag har timmar kvar av smärta eller som jag faktiskt känner på mig att det har gått ganska långt. Det kommer en värk och Anna-Karin säger att hon tycker att det är bra för då kan hon känna hur stark den är. Jag härdar ut och försöker att andas mig igenom den men det är svårt. Jag ser hur Anna-Karin tittar med stora ögon på Martin och halvviskar att; hon är öppen 7-8 cm. Då vaknar jag till och säger vad sa du sa du….. Hon tittar på mig och säger att jag inte så gå på någon 2-timmars promenad utan att jag ska promenera över i ett förlossningsrum. Jag får en ful sjukhusrock men behåller min sloggitop på. Efter det kommer det en värk till och Tanja den snälla undersköterskan frågar om jag kan gå eller om jag vill åka i rullstol. Jag tror jag kan gå, men det kommer en värk till och jag vill åka rullstol. Väl inne i det stora fina rummet med de härliga fönsterna, solen skiner och klockan är nu strax efter 12:00. Man ser lite moln som blåser förbi. Mellan värkarna som nu kommer regelbundet, tror jag. Säger jag att jag är rädd. Anna-Karin lotsar mig fram och säger att känner jag för att krysta ska jag göra det. Men jag säger att det gör så ont och svider. Hon ska sätta en skalpelektrod på bebisen och det får hon göra mellan värkarna. Jag frågar om bedövning och vill ha allt typ men fattar att det nog inte kommer att hinnas med. Mellan värkarna ska hon även sätta en droppnål. Jag säger att det är det värsta jag vet och att jag är svårstucken. Hon lugnar mig och säger att det är bäst om det behövs bedövning. Hon lyckas inte så bra och tyvärr gör den ont och nästan värre än själva värkarna. Tror att jag tycker att all annan smärta är värre än värkar. Eller inte…. Hon går på högerhanden och lyckas. Men är det något jag ogillar så är det droppnål. Nattis finns bakom mig på högersida och Martin på vänster sida. Martin tar fram en handduk och baddar min panna med kallt vatten och det är så skönt så skönt. Vet inte hur lång tid det tar men det känns inte som om det dröjer så värst länge innan jag känner att jag måste krysta. Tar ett stadigt tag om Nattis arm uppe till höger och ett brottartag om Martins Nacke. Tanja frågar om jag vill att hon ska värma en handduk och hålla emot med och det vill jag gärna. Sen tar jag i för man kan inte sätta emot kroppen så är det bara. Så jag skriker att det svider och att jag är rädd. Tanja säger till mig att när jag känner nästa värk på gång så ska jag samla all den smärtan och trycka neråt och utåt. Jag skriker rakt ut och Martin och Nattis tittar på varandra och tänker nog båda två shit vad hon kan skrika. Anna-Karin ber mig stänga munnen och visst får man kraft då men jag glömmer lita fort. Tre sekunder eller nåt senare så skriker jag med öppen mun igen. Så upprepas de få krystvärkar jag har. De kanske är 4-5 stycken och sen slängs hon HON med STORT H. Vår lilla skrutta slaffsas upp som Martin sa. Martin sa också det berömda ordet JÄVLAR och Nattis sa SHIT. Vart ska det här sluta vi Martin och Nattis gråter och jag är bara helt uppumpad av adrenalin och att hon är här nu. Fort gick det, klockan var 13:11 när hon behagade komma. Det är ca en knapp timma ifrån det att jag kom in på förlossningsrummet ungefär. Det var i alla fall bara 10 minuters krystvärkar och där står nu Martin och Nattis och jag ligger med henne på min mage. Vi bara tittar, först var hon ett blåbär och sen ett litet litet hallon. Då säger Anna-Karin att nu ska hon gå och skriva in mig. Hon har inte hunnit göra det förrän nu. När hon sen kommer tillbaka så får Martin klippa navelsträngen och hon frågar om pappan vill veta vad det är för något. Självklart vill han det och barnmorskan lurar både mig och Nattis även om jag inte tror att det var med flit. Hon säger att hon ska hålla upp honom. Nattis och jag tittar på varandra. Vi blev helt ställda. Så vi tittar jättenoga båda två och vi ser att det är en tjej. Sen bara är vi där i ca en timme och Martin och Nattis står upp bara tittar. De frågar om vi inte vill ta lite kort och givetvis. Vi har ju bara glömt allt för det gick så fort. Vi hann inte få upp en enda pryl ur den fina BB-väskan. Så där ficka jag för att ha packat ordentligt. Sen lämnar Anna-Karin över till barnmorskan Hanna som tar hand om mig. Jag får akupressur på lilltårna så att moderkakan ska ge med sig och lossna. Det tar lite tid men till slut kommer även den ut. Nu svider det bara och så lite och jag är ganska trött i mina ben. Vi väntar på våra mackor som tar sådan tid. Vi är döhungriga klockan är nu kanske 15:00 Vi äter och lillan vägs, vi har nu redan bestämt att hon ska heta Isabelle. Vi ser ju alla tre att det är en liten Isabelle som har kommit till oss. Hon vägs nu och väger 3540 gram och är 48 cm lång. Hennes huvudmått är 35. Martin får gå ut till bilen och hämta väskan med kläder till skuttisen så hon har något att ta på sig. Sen får vi en blöja och tar på henne. Jag lämnar ifrån mig henne till Martin och går och duschar. Uj, skönt att bli ren. Efter det tar får jag åka rullstol till patienshotellet med Isabelle i min famn.