Mot ljusare tider

I morse när jag åkte till jobbet med bussen såg jag en vacker nästan helt rund måne på den mörka himlen bakom Stockholmssilhuett Det var helt enkelt oemotståndligt vackert. Jag kunde bara le. Precis som när jag ser solen ..... men månen brukar inte påverka mig på det sättet. Folk brukar nog undra vad som händer med mig när jag åker från slussen till T-centralen på våren. De dagarna som solen tittar fram där i inloppet och glänser i vattnet då står jag och ler med hela ansiktet som ett fån. Jag är gärna ett fån då..... jag älskar SOLEN och jag saknar den men vet att vi går mot ljusare tider. Alla ni som väntar med mig, håll ut!

Snart ja, mycket snart.