Och sen uppehåll igen. Min kära man befallde min att komma ut på balkongen och det var tur för jag höll på att bli deppig satt och grät över en fest som jag inte fick för längesen. Då vände det helt, jag solade och kände mig genast mycket bättre och allt blev lite lättare och ljusare
lördag 9 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack för goda män! Jag har också en. Lyckliga vi! Kram vännen
Skicka en kommentar